Det kanske har varit tydligt att jag inte mått speciellt bra senaste halvåret.
Tänkte berätta lite av vad det berott på.
I våras satte jag in en hormonspiral.
När jag var på besöket på kärringsjukan och berättade vad jag behövde hjälp med fick jag emendationen hormonspiral.
Det som var prio nr 1. av det jag sökte hjälp för, var att slippa eller mildra den mensvärk jag fått sen jag slutade med mina p-piller. Den var så illa att jag i stort inte orkade kliva ur sängen på tre dagar. Smärta, yrsel, feber, illamående -varje gång jag fick min mens.
Prio nr 2 och 3 var att sexlusten skulle vara kvar och inga snorisar....fast som maken och jag sa "Blir det snoris är det inte någon katastrof"
Annan sak jag självklart ville, men det var bara BONUS om jag fick hjälp med var;
Minskad mens (att ha sthlm blodbad varje gång är ingen höjdare precis).
Vad hände då när denna lilla djävulska sak sattes in...?
Att det skulle göra ont när de satte in den var jag beredd på och att det kunde göra ont någon dag efter.
1. Men att jag skulle ha så svåra kramper att jag viker mig dubbelt och hyperventilerar till och från i stort sett varje dag under tre veckors tid var inget jag räknat med. Nu var dessa tre veckor en invänjningsperiod, så stod ut fast INGEN värktablett fungerade mot krampen.
Efter tre veckor fick jag fortfarande kramper och jätte smärtor, men inte lika ofta....och som jag hört är det egentligen sex månader som den totala invänjningstiden var.
Så igen stod ut med smärtan....minns ni att det var prio ett att bli av med?!
Smärtan var bara en liten del av alla problem under denna tid.
Från att ha haft ett väldigt jämt humör sen tonåren och i stort alltid glad och busig, var jag nu rena rama monstret som hade extrema humörsvängningar.
Blev irriterad på småsaker och kunde bli deppig av i stort ingenting. Fick panikångest flera gånger.
Jag orkade inte ens med mig själv. Stackars då Snutten som fick tippa på tå hela tiden.
Han har för övrigt varit guld värd som stöttat mig och funnits där.
Dessa humörsvängningar kan jag ju tillägga hade jag vaaaaaaarje dag.
Allergin blev också plötsligt värre så fick utslag i ansiktet som påminner om finnar. Snutten kallar dom för rabiesfinnar! ;P
Såna kunde jag få innan av om jag käkade vissa saker, men det var några utslag bara och försvann till nästa dag. Jag hade över hela ansiktet och det kliade, hade det lite till och från i början men sista månaden hade jag det nästan varje dag.
Minns ni prio två och tre?
Två var att sexlusten inte skulle försvinna.....den var som bortblåst. Om jag nu blev plötsligt blev sugen, var det kanske bara några minuter...sen hade jag glömt bort att jag var sugen....fatta var bittert!
Så nr tre på priolistan som var att inte bli gravid.....detta var ju det bästa preventivmedlet någonsin!
Man blir ju inte så sugen när det krampar och det känns som om någon sparkar en i buken hela tiden. Suget försvann. Snutten var ju inte heller speciellt sugen på en arg, lynnig fru.
Med alla dessa saker kanske det inte var så konstigt om jag var på väg in i en depression.
Kan glädja er med att den är nu uttagen sen förra onsdagen....och det var skillnad på bara några timmar.
Jag var på gott humör igen! Inga småsaker eller knappt stora får mig att deppa ihop eller bli arg.
Snutten har sagt flera ggr under veckan när jag gjort småbus och sprudlat att han inte sett mig så på ett halvår. :) <3
Rabiesfinnarna är nästan helt borta, nån liten rackare har dykt upp, men det kan bero på tomaterna jag käkade häromdagen. ;) Visst hyn är lite torr och känslig efter allt, men återhämtar sig ändå snabbt.
Efter den togs ut så fick jag ju självklart mens direkt, så har haft ont, en dag var det rätt nära att åka jag till akuten. Så två dagar ont och lite molande.
Har börjat käka ett annat p-piller nu så får de om den gör sitt jobb.
Som barnmorskan sa -"Sluta genast att ta dom om det blir lika illa som spiralen och ring mig!"
Lite mer än en vecka efter att den togs ut och jag är nästan helt mig själv igen.
Det som mest är jobbigt nu är att jag fortfarande är så trött och orkeslös, men det kanske inte är så konstigt att den biten tar tid ta ta igen efter mått så dåligt och misskött maten, käkade knappt nått senaste veckorna heller.
Men det ska jag jobba på att råda bot på. Denna helg är det matschema och tränings som börjas igen.
Visst det har ju varit andra motgångar under halvåret som säkert förvärrat allt.
Men blickar nu framåt och har förklarat och klagat av mig.
Ett av Snuttens bästa citat; "Det är OK att klaga. Det blir inte bättre, men det känns lite bättre så då är det OK." :)
Har gjort ett schemalagt inlägg till imorgon. Ska göra det lite oftare för att få bloggen att hålla igång bättre :)
